Vi har blivit lurade!

Jag trodde förhandlingarna om den kommande pensionsreformen var seriöst menade. Nu känns det som om vi blev lurade i stället.

American-born Melissa Plath has lived in Jyväskylä for eight years. Plath, who has studied in the University of Montana, came to Finland via Denmark.

Att kalla det en överenskommelse är dessutom ett skämt. Det hade varit en överenskommelse om alla parter varit överens, men om en betydande del inte är med, är det inte demokratiskt.

Ja, undantaget där hade varit Nordkoreansk demokrati förstås. Här gäller det att hoppas att politikerna är klokare än majoriteten av förhandlarna. Den sura kommentaren om förhandlarna är dock inte riktad mot Akava — de gjorde så gott de kunde — men jag hoppas det svider i skinnet för de övriga. Hur kunde det gå så här?

I första hand var det FFC (SAK) och STTK som svek. På sätt och vis kan jag respektera FFC:s falskhet, eftersom deras medlemmar redan jobbar då Akavas medlemmar går i skolan.

Det jag inte förstår är bristen på solidaritet, sveket. STTK förstår jag inte över huvudtaget. De representerar många som kan ha minst lika lång utbildning som vi inom Akava, till exempel sjukvårdspersonal och skeppsbefäl. Här finner jag en smula tröst i skadeglädjen: det kommer att jäsa i de förbunden på grund av det här.

Överlag har man svikit arbetstagare som eventuellt kunde tänka sig att jobba litet längre. Utbildning ska vara lönsamt i alla lägen, inte bestraffas. Nu finns inga ordentliga morötter och incentiv för en längre arbetskarriär i slutändan.

Det här är mycket kortsiktigt tänkt eftersom det framför allt är Akavas medlemmar som hittills jobbat längre och därigenom upprätthållit pensionssystemet. Vem ska nu göra det? STTK:s sjukvårdspersonal eller FFC:s byggarbetare? Vi behöver de som jobbar längre!

Mitt förtroende för EK är inte stort, det må sägas. Men de har nog inte axlat något ansvar nu heller. Tvärtom, i värsta fall kommer framtida förhandlingar att gå mycket sämre än hittills. Vår kultur med trepartsförhandlingar kommer att äventyras. Några piskor — eller åtminstone tydligt ansvar — för EK:s del hade nog varit på plats. Tydligen är billig arbetskraft det enda de vill ha. Nästa besvikelse blir väl en degradering av utbildningsnivån från magister till kandidat (med motsvarande nedskärning i finansieringen av magisterutbildningen förstås).

Det är intressant att arbetsgivarna i Sverige lyckas hålla kvar sin arbetskraft så mycket längre innan de vill gå i pension där. Undrar vad EK på riktigt är intresserade att göra i den här frågan?

Det är inte bara utbildade arbetstagare i snitt som förlorar rejält på de riktlinjer som nu finns. De som förlorar riktigt mycket är de välutbildade kvinnorna. Att hävda att kvinnorna är vinnare eftersom de lever längre är bisarrt. De lever längre i alla fall — oberoende av reformen.

Resultatet är inte konstigt med tanke på könsfördelningen runt förhandlingsbordet. Här har man inte lyckats komma fram med ett enda konstruktivt förslag som skulle föra oss närmare modern, europeisk nivå. Tvärtom, jag ser spöken här också.

Snart är väl vår lagstiftning angående pensioner lika usel ur jämställdhetsperspektiv som våra brister i könsneutral lagstiftning. För bristen på lagstiftning för könsneutrala äktenskap är ett tecken på synnerligen konservativ, östeuropeisk machonivå.

Med andra ord — om vi blivit lurade — har de välutbildade kvinnorna blivit grundlurade.

Åke Finne
Skribenten är agronom, ekonomie doktor och lektor i marknadsföring vid Hanken

• Painetussa lehdessä sivu 16