”Så jag bytte till historia, där det redan under grundutbildningen var mycket självstudier. Det passade utmärkt för då kunde man ligga hemma och läsa böckerna mellan träningspassen.”

Finska språket konkurrensfördel för forskaren Janne Holmén i Uppsala

När Finland i år fyller hundra som självständig nation uppmärksammas det även i akademiska kretsar i Sverige.

— Få svenska forskare kan finska och där har jag en stor fördel, fastslår historielektorn vid Uppsala universitet Janne Holmén.

I en antologi lagom till jubileumsåret går han igenom hur utbildningen använts i Finland och Sverige för att främja demokratin.

När blott 24-årige Janne Holmén från Jomala på Åland i augusti 2002 helt solo sprang in på Olympiastadion i München, jublade Yles commentator: ”Det här hade inte ens oraklet i Delfi kunnat gissa!”.

När Acatiimi 15 år senare träffar f d europamästaren i maraton på Historiska institutionen i Uppsala, är första frågan given.

— Hur det kändes? Jo, det var ju...bra...karriärens höjdpunkt. En positiv känsla.

Janne Holmén är inte de stora gesternas man. Men klart är, att bakom den anspråkslösa framtoningen finns en järnvilja.

— Janne hade läst att barnen i Kenya springer till skolan och därför har de så bra löpare där. Från sexan vägrade han åka skoltaxi, berättar mamma Nina som tog EM-guld på 3 000 meter i Rom 1974, i en finländsk tv-dokumentär.

I samma program berättar pappa Rune, sedermera sin sons tränare, om en skolresa till Sverige då denne var runt tio år gammal.

— För sina pengar hade han köpt historieböcker på ett antikvariat och kom hem med en full kasse.

Med toppbetyg från Ålands Lyceum i Mariehamn flyttade Janne Holmén 1996, som 19-åring, till Uppsala.

— Min avsikt var att läsa fysik och astronomi, men samtidigt hade jag kommit igång på allvar med löpningen. Naturvetenskaperna innehöll mycket schemalagd tid och var därför svåra att kombinera med träningen.

— Så jag bytte till historia, där det redan under grundutbildningen var mycket självstudier. Det passade utmärkt för då kunde man ligga hemma och läsa böckerna mellan träningspassen.

Magisterexamen år 2000 innehåller förutom huvudämnet historia även poäng i bland annat egyptologi samt Främre Orientens historia.

— Jag har aldrig tänkt taktiskt på arbetsmarknaden, utan följt mina intressen.

Doktor i läroböcker

Historia blev det alltså och 2006 disputerade han i Uppsala på avhandlingen ”Den politiska läroboken: Bilden av USA och Sovjetunionen i norska, svenska och finländska läroböcker under Kalla kriget”.

— Kommer man från Åland har man ett öga riktat åt vardera hållet. Avhandlingen visar, att vad gäller sättet att skildra Sovjetunionen och USA är svenska och finländska läroböcker påfallande lika varandra under de olika tidsperioderna.

— I Norge däremot kunde man under alla perioder hitta läroböcker med olika uppfattningar. Norrmännen hade ju säkerhetspolitiken garanterad av Nato och det spelade ingen roll vad man skrev.

Avhandlingen angav den grundklang som karakteriserar Janne Holméns forskning.

— Mitt område är Norden, sedd ur ett komparativt perspektiv. Vi är ganska få forskare som har den här utblicken över hela Norden, i internationella sammanhang buntas ofta länderna ihop.

— Det finns en metodologisk poäng att forska om detta område i och med att det är ganska lätt att göra jämförelser. Skulle man istället exempelvis jämföra Sverige och Burma, där alla bakgrundsfaktor är olika, blir det det väldigt svårt att bena ut vad som är orsaken till de skillnader man upptäcker.

Kunskaper i finska betyder mycket i sammanhanget.

— Det är en absolut konkurrensfördel. Ett problem blir annars att så mycket av källorna är på finska, inklusive all den tidigare forskning som man måste sätta sig in i.

Ny antologi

Janne Holmén är en av elva författare till en antologi som ges ut under jubileumsåret, inom ramen för projektet ”Demokratins drivkrafter”. Projektet är ett samarbete mellan Södertörns högskola i Sverige, Jyväskyläs universitet samt Helsingfors universitet och handlar om demokratins historia de första hundra åren i Sverige och Finland.

— Min del av projektet har dock flyttats till Åbo Akademi och rör hur man i Sverige och Finland försökt demokratisera samhället med hjälp av utbildning.

— I Sverige har man satsat hårdare på att förmedla demokratiska värderingar. Den metoden misskrediterades i Finland i början av 1970-talet, då det fanns ett mycket polariserat utbildningspolitiskt klimat och en del mycket radikala experiment med bland annat skoldemokrati stötte på hårt motstånd.

— I Finland har man istället satsat hårdare på att ge en god och likvärdig utbildning där ingen hamnar på efterkälken kunskapsmässigt.

Olika lärarutbildningar

Sedan 2009 har Janne Holmén delat sin tid mellan Södertörns högskola och Uppsala universitet samt sedan 2016 även Åbo Akademi.

Forskningsprojektet ”Mellan hav och land”, vid Södertörn åren 2009 till 2013, handlade om något för honom så passande som hur man på Åland, Ösel, Dagö, Bornholm och Gotland byggt upp en regional identitet med historiebeskrivningens hjälp.

I Uppsala och med Vetenskapsrådet som beställare driver just nu Janne Holmén och Björn Furuhagen forskningsprojektet ”Kampen om lärarutbildningen”.

— Finland hade en stor reform på 70-talet och sedan har det inte kommit några fler, medan det i Sverige varit nya lärarutbildningsreformer i princip vart tionde år. Vi vill försöka förklara orsakerna bakom detta.

— Utbildningen för såväl klass- som ämneslärare upphöjdes redan på 70-talet till masternivå i Finland. Samtidigt enades de finländska lärarna i ett starkt fackförbund som framgångsrikt motsatt sig alla försök till större förändringar av lärarutbildningen.

— I Sverige är lärarna däremot splittrade på två förbund, som socialdemokratiska och borgerliga politiker kan spela ut mot varandra när de vill använda skolväsendet för att förverkliga sina samhällsambitioner.

Finländsk rekordhållare

År 2009 slutade Janne Holmén sin internationella löparkarriär på grund av en höftskada. Han innehar fortfarande det finländska rekordet på maraton från 2008 med tiden 2:10:46.

Hemmet i Uppsala-stadsdelen Årsta består, förutom honom själv, av marockanskfödda hustrun Laila Skah. Till det kommer tre söner i åldrarna 14, 11 och 6.

— De håller alla på med någon form av idrott.

Själv tar han på sig löparskorna två, tre gånger i veckan och då handlar det om mellan 12 och 15 kilometer.

Likheten mellan att forska och springa ett maratonlopp?

— Vill man bli riktigt bra i någon idrott måste man ta reda på vad som krävs och träna med de bästa för att se hur de gör och för att komma i närheten av deras nivå.

— Det är samma sak inom forskningen. Man måste ha nätverk och se vad andra forskare gör, hur det aktuella forskningsläget ser ut och vad som är outforskat och därmed kan vara en nisch.

Eftersom han sysslat mycket med komparativ forskning kring utbildningsfrågor på grundskolenivå i Sverige och Finland, vore en önskan att gå vidare, men då till högskolan.

— Det vore intressant att tillämpa de modeller jag som historiker jobbat med också vad gäller att titta på hur universiteten styrs i de bägge länderna. Hur sker det demokratiska inflytandet och var ligger makten.

— Som forskare kan man hela tiden fortsätta att förbättra sig. Jag misstänker att mina bästa insatser ligger någonstans långt i framtiden.

---