Kolumn

Individer och ledstjärnor inom vetenskapen

Årets Nobelpristagare offentliggjordes i början av oktober, och i dagarna får (eller har redan fått) dessa utvalda personer sina diplom, medaljer och prispengar, och blir bjudna på en middag och andra festligheter som det anstår priserna. Sverige har lyckats förvalta och förmedla betydelsen av forskning, vetenskap och kultur på ett globalt plan i över 100 år, och ingen ifrågasätter Nobelprisernas betydelse för vetenskapen generellt, och för de vetenskapsmän- och kvinnor som får priset. Vetenskap och kultur möts för några dagar i allmänhetens medvetande, och välskrivna romaner likställs med dito grundforskning. Än en gång slås vi med häpnad av hur starka, högmotiverade och intressanta individer genom sin forskargärning lyfter hela vetenskapsområden, hur en författare plötsligt är på allas läppar, och hur man runt kaffebordet hemma och på jobbet talar om cirkadiska rytmer som styr väldigt många processer i växt- och djurlivet, och därmed i det totala globala ekosystemet, inklusive vår egen vardag och vårt välbefinnande. Kanske diskuterar man också att de av Einstein förutspådda gravitationsvågorna faktiskt kunde bevisas, och vad det kan innebära för vår förståelse av universum, eller tredimensionella strukturer av biomolekyler som byggstenar i livets pussel. Och vem är inte intresserad av hur ekonomiska beslut fattas på psykologiska eller emotionella grunder (som kanske inte alltid är så rationella som man vill låta påskina).

Allt detta blir möjligt uttryckligen tack vare starka individer, män och kvinnor som genom sin nyfikenhet, sin vetenskapliga gärning, och sin förmåga att lösa problem och presentera sina rön så att det vetenskapliga samfundet accepterat slutsatserna. Vetenskapen lika väl som kulturen behöver ledstjärnor, personer som helt enkelt har ”det där lilla extra”. En fråga man dock kan och bör ställa sig efter årets utdelning är om det inte finns en enda kvinna värdig priserna (varken 2016 eller 2017) – det förringar inte de aktuella pristagarnas vetenskapliga gärning, men det kastar en skugga över de akademier som utser pristagarna. I dag är säkert över 50% av alla doktorander i exempelvis Norden kvinnor, men någonstans på vägen bryts karriären av orsaker som inte är så enkla som att män inte föder barn. En positivistisk tanke är att det handlar om en tidsförskjutning p.g.a. av att Nobelpriserna ofta är en slags ”life-time achievement awards”.

Vi lever i ett tidevarv där forskning och vetenskap i mångt och mycket styrs utifrån och uppifrån, där den kortsiktiga nyttan i många fall går före den vetenskapliga nyfikenheten, och där produktivitet kanske går före eftertanke. Jag har i olika sammanhang talat varmt för vetenskapliga nätverk, och betydelsen av att unga forskare inte lämnas ensamma i sin utbildning, utan att de integreras i nätverkstänkandet för att skapa sina egna kontakter och få tillgång till bättre resurser och en bredare idé-ram. Det kan låta motsägelsefullt att nu tala för individens roll inom vetenskapen, men så är inte fallet: vetenskapen behöver nya idéer, nya fräcka och okonventionella tankar, vetenskapen behöver individer som genom att ifrågasätta de etablerade sanningarna för forskningsfronten framåt. Vi behöver vetenskapare som agerar tagg i fläsket på samhället, som komplement till den toppstyrda beställningsforskningen. Och vi behöver karismatiska allvetare, förebilder, som lockar in unga människor på vetenskapens bana!

Vi vet att slumpen ofta spelar in då banbrytande nya upptäckter görs inom naturvetenskap, teknik och medicin, och vi vet även att humaniora, konst och filosofi tenderar att kommentera den senaste utvecklingen ur ett kritiskt perspektiv, som i sin tur utmanar ”the science” till nytänk. Vi kan alltså inte ha det ena utan det andra – all vetenskap lever i en slags symbios, vissa är primärproducenter, andra är nedbrytare av gammalt, några är opportunister eller parasiter – vetenskapen är ett ekologiskt Kosmos i sig, där individen skapar sin egen personliga nisch! Vi behöver följaktligen diversitet, volym, massa, och trygg basforskning i stora nätverk för att bistå människan och samhället, men vi måste också se till att skapa förutsättningar för att sådana individer som har en extraordinär förmåga faktiskt får chansen. Vi måste bejaka den nyfikenhetsdrivna individuella forskarens gärning!

---