Ledare

Att förändras är svårt

När jag inledde studierna vid universitetet i mitten av 1980-talet såg Finland och även universitetsväsendet helt annorlunda ut. Universiteten var gedigna institutioner som utformats genom historien. Ämnesurvalet lika litet som universitetens antal eller läge vållade knappast huvudbry. Månne inte processen hade hittat balansen under årens lopp.

Sedan kom det nya millenniet. Globaliseringen trängde på från alla håll och även universitetet verkade skörare. Kanske förändringen i den egna positionen var en bidragande orsak. Som professor fick jag ansvaret för ett flertal uppgifter och världen verkade hårdare, mödosammare.

I dag är högskolesektorn faktiskt annorlunda. Den förnyade lagstiftningen har förändrat den interna instruktionen, och dessutom har makten och ansvaret blivit omfördelade. Det som tidigare hette trekvotssystem har blivit en hierarkisk ledningsstruktur. Antalet universitet och högskolor har minskat, visserligen genom fusioner. Det finländska universitetsväsendet har en 376-årig historia. När vi betraktar utvecklingen mot denna bakgrund får takten oss nästan att tappa andan. Egentligen hänger ingen längre med i förändringen. För politiska beslutsfattare har reformerna dock inte varit tillräckliga. Kraven skärps och blir allt fler.

I dag sker förändringarna främst mellan universiteten och yrkeshögskolorna. Lapplands universitet och Villmanstrands tekniska universitet LUT har redan bildat konsortier med lokala yrkeshögskolor. I båda tror man på en gemensam morgondag.

Största uppmärksamheten har man under de senaste månaderna riktat mot Tammerforsprojektet. Ursprungligen skulle två universitet och en yrkeshögskola fusioneras. Sedermera märkte man att universiteten och yrkeshögskolorna styrdes av var sin lagstiftning. Även i övrigt var projektet rätt utmanande i dualmodellens Finland. Man nöjde sig med att planera ett gemensamt konsortium där meningen var att skapa en verklig fusion mellan två universitet.

Under en mödosam planerings- och idékläckningsprocess har vägen till fusion mellan Tammerfors universitet och Tammerfors tekniska universitet dock visat sig vara stenigare än man tänkt sig. Nu har planeringen tagit en timeout. Förhoppningsvis blir timeouten inte lång, för Tammerfors förtjänar ett starkt universitet med hög profil.

På avstånd betraktat har projektet som främsta utmaning åtminstone den differentierade lagstiftningen och skillnaderna i styrsystemet mellan ett offentligrättsligt och ett stiftelseuniversitet. Fastän den nya universitetslagstiftningen har varit i kraft bara sex år har de två nuvarande universiteten utvecklats åt olika håll. Om och när fusionen förs vidare är en av de grundläggande frågorna vilkendera organisationens verksamhetsmodell man följer, eller om det finns rum för nytänk. Universitetslagen möjliggör ju många slags praktiska tillämpningar.

Enligt universitetslagen bör ett offentligrättsligt universitets styrelse ha representanter för professorer, annan undervisnings-och forskningspersonal, övrig personal och studerande. För styrelsen vid ett stiftelseuniversitet är begränsningarna färre, och lagen varken kräver eller förhindrar att det sitter representanter för universitetssamfundet i stiftelsens styrelse.

Kunde sammansättningen av det nya stiftelseuniversitetets styrelse avvika från den nuvarande styrelsen vid Tammerfors tekniska universitet? Kunde den nya stiftelsens representanter ha representanter även från universitetssamfundet? Stiftelsens grundare bör få en stark ställning i styrelsen, men i en sakkunnigorganisation är det till gagn för verksamheten om också personalen får sin stämma hörd.

(21.11.2016)

---