NORDEN I FOKUS
Om resurserna och
hur de fördelas
Liksom i Finland har också debatten om grundfinansieringen
på allvar dragit i gång såväl i Sverige
som i Danmark. Rubriker som "Externa finansiärer hot
mot autonomin" och "Sektorforskning drabbas hårt"
berättar om nuläget i de berörda länderna.
I Sverige är man oroad för att landets plats bland de
ledande kunskapsnationerna är i fara samtidigt som de statliga
ekonomiska anslagen till universiteten har urholkats. Ett annat
tema har varit frågan om hur forskningsresurserna bäst
fördelas till universiteten. Sveriges universitetslärarförbund
(SULF) anser att basfinansieringen (de statliga så kallade
fakultetsanslagen) måste ökas. Åsikterna om vilken
finansieringsform som är bäst för forskningen går
isär. Enligt SULF måste lärosätena ha möjlighet
att göra strategiska satsningar och få en så
stor basfinansiering att den täcker nödvändiga
kostnader för lokaler, bibliotek och motsvarande andra basresurser
för forskning och utbildning.
"Det är orimligt att lärosätena tvingas förhandla
med och övertala externa forskningsfinansiärer att med
sina insatser kompensera minskande statliga basanslag till forskningen",
konstaterar förbundsdirektör i SULF Göran Blomqvist
i sin ledare i Universitetsläraren 1/2002. Han hävdar
att: "Det är befängt att samtidigt som en högt
kvalificerad forskare anställs blir denna tvingad att ansöka
om externa anslag för att bekosta sin arbetsplats".
Autonomin
Göran Blomqvists oro delas av många forskare och i
Universitetsläraren 3/2002 deltar Torbjörn Fagerström,
prorektor vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), i debatten.
Han menar att svensk forskning aldrig har varit så beroende
av extern finansiering som nu, vilket har lett till att maktförhållandena
mellan forskarna och de utomstående finansiärerna har
blivit annorlunda. I motsats till Finland, som har fristående
forskningsinstitut, bedrivs i stort sett all offentligt finansierad
forskning vid universitet och högskolor. Det betyder att
universiteten och högskolorna sysslar med både grundforskning
och tillämpad forskning samtidigt som en allt större
del av finansieringen är extern.
Torbjörn Fagerström hävdar att de externa finansiärerna
har ofta, utifrån sina egna utgångspunkter, legitima
synpunkter förknippade med sitt stöd. I praktiken ställer
de alltså villkor på de forskare som de finansierar.
Men samtidigt konstaterar han att de externa finansiärerna
sitter i den litet prekära situationen att de inte har någon
annan som kan utföra forskningen. Han efterlyser en litet
mer genomtänkt och långsiktigt hållbar attityd
bland forskarna gentemot externfinansiärerna, vilket skulle
leda till en bättre förhand-lingsposition. "Som
det nu är springer vi bara med mössan i hand",
konstaterar han litet ironiskt.
400 miljoner DKK blev bara 200 miljoner
DKK - något att vara glad över
I stället för att spara 400 milj. kronor skall universi-teten
i Danmark bara spara 200 milj. kronor, detta efter att regeringen
och Dansk Folkeparti kommit överens om nästa års
budgetmedel till universiteten. Sparåtgärderna skall
fördelas jämt mellan forskning och undervisning. Linda
Nielsen, rektorn vid Köpenhamns universitet, är lättad:
"Regeringens effektivitetskrav var en ren skrivbordsteori."
Hon har tillsammans med näringslivets representanter flitigt
deltagit i den offentliga debatten och på så sätt
varit med om att medverka i det att budgetlagen för nästa
år inte blev en katastrof för universiteten. "Universiteten
är effektiverade intill benmärgen sedan sparåtgärderna
började 1998. Menade de (alltså politikerna) faktiskt
på allvar att man skulle tränga flera studerande in
i föreläsningssalarna, som redan nu är fullproppade
med 150 studerande??", undrade hon i Forsker forum nr 152
(de danska universitetslärarnas och forskarnas organ).
Hårda bud
Även om det trots nedskärningarna finns en viss glädjestämning
hos universitetsanställda i Danmark finns det samtidigt något
att vara oroad över. Som övriga statliga institutioner
skall också sektorforsknings- institutionerna spara. Men
utöver själva den normala nedskärningen drabbas
sektorforskningsinstitutionerna av ytterligare besparingar i form
av uteblivna forskningsanslag. Den forskningsbaserade rådgivning,
upplysning och utredning som är sektorforskningens upp-gift
blir inte i samma grad stödda som tidigare. Enligt överenskommelsen
minskar anslagen således med mellan 5-40 %. Detta betyder
t.ex. att energiproduk-tionsprogrammet vid Forskningscentret för
skog och landskap får 40 milj. DKK i stället för
nuvarande 113 miljoner. Det finns t.o.m. program som förlorar
all finansiering. Enligt Forsker forum kommer detta att leda till
att ca 300 personer kommer att förlora sina jobb.
Jan-Håkan Öberg
(painetun lehden s. 22-23)
|