På väg mot det nya lönesystemet

I flera års tid har man förberett ett nytt lönesystem för universiteten. I det nya systemet bestäms lönen på basis av uppgifternas svårighetsgrad och den personliga prestationen. Bedömningen av arbetets svårighetsgrad kommer att basera sig på en klassificering av uppgifternas svårighetsgrad. Detta skall ske med tillhjälp av ett slags karta, en kravbeskrivning för lärarnas arbetsuppgifter, som alltså skall utgöra ett centralt redskap i det nya systemet. Våren 2003 före-slog de AKAVAanslutna organisationerna att förberedandet av systemet skulle ske åtskilt för lärarna och den övriga personalen. Beträffande lärarna har färdigställandet av kartorna inneburit en arbetsdryg process för de AKAVAanslutna lärar- och forskarorganisationerna, eftersom systemet innebär en avsevärd förändring till den nuvarande praxisen med olika tjänstebeteckningar som utgångspunkt. När det gäller den övriga personalen har även andra organisationer deltagit i utvecklandet av systemen.

I detta nu är situationen den att AKAVAs förhandlingsorganisation FOSU i slutet av mars godkände ett gemensamt förslag till kravbeskrivning för lärarnas arbetsuppgifter. Utgångspunkten för kravbeskrivningen har varit att denna måste kunna presentera de olika lärargruppernas arbetsuppgifter i ett nötskal.

Den presenterade kartan innehåller tio nivåer. Beskrivningarna av de fyra lägsta nivåerna omfattar upp-gifter som är typiska för forskarutbildning. När man förflyttar sig från en nivå till nästa hör bl.a. allt mångsidigare uppgifter och uppnådd vetenskaplig kompetens till de avgörande faktorerna. Följande tre nivåer på kartan täcker tjänsterna i den s.k. mellankategorin. Nivåerna fem och sex har delats upp i forsknings- och undervisningsbetonade uppgifter. I forskning betonas självständig verksamhet som forskare samt vetenskaplig kompetens. I undervisningsbetonade uppgifter förutsätts god undervisningsförmåga. När man förflyttar sig från en nivå till nästa blir inte bara undervisningsuppgifterna mer krävande, utan även ansvaret för utbildningen ökar. Sjunde nivån omfattar även ansvar för vetenskapsområdet samt planering och organisering av forskningsprojekt. På denna nivå förutsätts även mångsidig undervisningserfarenhet i anslutning till såväl grund- som påbyggnadsutbildning.

På de tre högsta nivåerna gäller det att bära ett omfattande ansvar för vetenskapsområdet och dess utveckling. Dessa nivåer omfattar även större ansvar för grund- och påbyggnadsutbildning samt för forsknings- och undervisningsresurser. Undervisnings- och forskningsuppgifterna blir mer krävande, och det förutsätts att man bildat sig ett nätverk. På dessa nivåer betonas akademiska och samhälleliga expertuppgifter samt professors behörighet.

Även som bäst är en allmängiltig karta som lämpar sig för alla branscher ett direktiv som skall tillämpas på så sätt att olika branschers särdrag beaktas. När det gäller den övriga personalen är klassificeringskartorna ännu ofullbordade. På sistone har en förhandlingsgrupp med representanter för både arbetsgivare och tagare koncentrerat sig på att sammanställa så kallade allmänna nivåbeskrivningar. Det verkar vara så att parterna håller på att finna en gemensam syn på de allmänna nivåbeskrivningarna.

Nästa steg på vägen mot det nya lönesystemet är underhandlingarna med arbetsgivaren gällande kartan och fastställelsegrunderna för den personliga lönedelen. I detta skede förväntar vi oss ett erbjudande om tillräcklig finansiering, för att själva utgångspunkten för lönesystemet, d.v.s. dess sporrande verkan, skall bli realiserbar. Detta förutsätts även av den i senaste numret av tidskriften Valtiotyönantaja publicerade redovisningen, enligt vilken ledar- och expertuppgifterna vid högskolor fortfarande saknar konkurrenskraft. I och med det nya lönesystemet skulle det nu bli möjligt att förbättra avlöningen för dessa ledar- och expertuppgifter, men det förutsätter en till-räcklig satsning från statens sida.

Förverkligandet av det nya lönesystemet förutsätter ännu mycket planering och många underhandlingar. Lärar- och forskarorganisationernas gemensamma syn på avlöningsreformen ger starkt flankstöd åt arbetstagarnas representanter i fortsatta underhandlingar. Arbetsgivarna däremot skulle få flankstöd bäst genom att finansministeriet skulle ge ett klart besked om hur reformen skall finansieras.

Tapani Pakkanen
ordförande, Professorsförbundet

Antero Puhakka
ordförande, Forskarförbundet

Vesa Kulmala
ordförande, Universitetslektorernas förbund

(painetun lehden s. 4)