Det nya lönesystemet körs in

Universiteten håller på att införa ett nytt lönesystem. I november 2004 tog man ett viktigt steg framåt i denna process. Undervisningsministeriet skickade till-ämpningsanvisningarna till universiteten. Föreberedelserna och personalutbildningen inför övergången till net nya systemet har inletts vid årsskiftet. Arbets-uppgifternas svårighetsgrad definieras och den personliga prestationen utvärderas i enlighet med två parallella system. Undervisningspersonalen och den övriga personalen har var sitt system med egna svårighetskriterier och prestationsmätare. Meningen är att under de första månaderna av detta år göra en kravbeskrivning för enskilda arbetstagares uppgifter samt att utvärdera den individuella prestationen.

Övergången till det nya lönesystemet sker utgående från ett avtal mellan arbetstagarorganisationerna och arbetsgivarparten. Hittills har förberedelserna framskridit längst i fråga om systemets strukturer och definierandet av arbetsuppgifterna. Frågor som fortfarande är öppna är t.ex. finansieringen av systemet, lönetabellerna och datumet då systemet skall tas i bruk. Avsikten är att avtala om dessa saker i höst, vilket skulle innebära att lönerna som räknats i enlighet med det nya systemet skulle utbetalas kring nästa årsskifte. Avskaffandet av de nuvarande löneklasserna och de övriga lönestrukturerna som baserar sig på dessa torde påskynda övergången till det nya systemet.

Utgångspunkten för det nya lönesystemet är strävan att sporra de anställda, vilket skulle resultera i en allt bättre harmoni mellan uppgifter och prestation samt lön. Vid universiteten är behovet för ett lönelyft i lednings- och expertuppgifter speciellt stort, vilket också arbetsgivaren har fastställt i sina utredningar. En annan utgångspunkt för reformen är den så kallade lönegarantin, enligt vilken ingen skall få sin lön sänkt. Ifall systemet beviljas tillräcklig finansiering minskar antalet anställda med garantilön.

Inom de närmaste månaderna kommer de anställdas arbetsuppgifter att definieras utgående från deras svårighetsgrad, vilket innebär en omfattande engångsåtgärd. Förvisso är det möjligt att definiera svårighetsgraden även senare, men enbart när det gäller nya anställda eller ifall individens befattningsbeskrivning omarbetas. Universiteten har drygt två hundra tjänstebeteckningar, vilket gör att det är möjligt att beskriva uppgifterna med tillhjälp av kartor och ramar bara på en rätt allmän nivå. I undervisningspersonalens system är kravbeskrivningarna mer detaljerade, efteresom det finns färre uppgiftstyper. De branschvisa skillnaderna i forsknings- och undervisningskulturerna är dock stora, varför det är nödvändigt att betona och tillämpa definitionerna för svårighets- och prestationsgrader på olika sätt. Konstbranscherna har t.o.m. sina egna kravbeskrivningar för undervisningspersonalen. Men när det gäller att fastställa en kravbeskrivning för en individs arbetsuppgifter måste utgångspunkten vara så verklighetsnära som möjligt. Alla nivåer måste vara i bruk. Ännu finns det inget avtal gällande svårighetsgradernas prissättning i euro, vilket ökar risken för att uppgifterna överdimensioneras och priset för arbetsinsatsen dumpas.

För professorerna innebär lönereformen en arbetsdryg vår. Det speciella i kravbeskrivningen för professorernas uppgifter och utvärderandet av pofessorernas individuella prestation är att uppgifterna i allmänhet har utformats utgående från egen aktivitet och egna val. Vid definierandet av uppgifternas svårighetsgrad har man strävat att beakta de veten-skapliga meriterna och de allt bättre resultaten i verksamheten.

De akademiska förmännen vid universiteten är nästan undantagslöst professorer, som sedan för sin del ansvarar för genomförandet av lönereformen. Detta medför en avsevärd ökning i det administrativa arbetet, vilket bör beaktas i arbetsplanerna samt leda till en justering av förmansarvodet.

Tapani Pakkanen
Ordförande, Professorsförbundet

(painetun lehden s. 4)