Fackförbunden behövs fortfarande i utvecklandet
av lönesystemet
Lönereformen inom statsförvaltningen har pågått
i åratal, eftersom lönerna och systemen bakom dem
förutsätter
ett avtal mellan arbetstagare och arbetsgivare, något som
inte blir verklighet förrän alla delar faller på sin
plats. Att sluta avtal om universitetens lönesystem är
en synnerligen stor utmaning, eftersom de universitetsanställda
vid landets tjugo universitet utgör den största enhetliga
personalgruppen inom statsförvaltningen. Personalen representeras
av ett tiotal fackföreningar som är anslutna till tre
centralorganisationer. Verksamhetskulturen inom de olika
vetenskapsområdena varierar, tjänsteuppgifterna är
av olika slag och tjänstebeteckningarnas antal närmar
sig två hundra.
I november i fjol nådde fackförbunden och arbetsgivarparten
enighet om att universiteten skulle inleda förberedelserna
för lönereformen. Förhandlingsresultatet gav systemet
en ram, men tillämpningen av
många viktiga detaljer ålades universiteten själva.
Enligt den planerade tidtabellen skulle reformen förverkligas
på ett
halvt år, vilket då verkade vara en
tuff men realistisk målsättning.
Före julen föreslog
arbetsgivarparten ett nytt förfarande för utvärderingen
av lärarnas individuella prestation. I stället för
en helhetsbedömning
av uppgifterna skulle lärarnas individuella prestation enligt
förslaget
baseras på yrkesskicklighet, uppvisade resultat och verksamheten
i arbetsgemenskapen. Fackförbunden ansåg inte att
ett förfarande som detta skulle vara lämpligt i ett
vetenskapligt samfund.
Att man tog upp utvärderingen av
lärarnas
individuella prestation till ny behandling medan utbildningen
i och tillämpningen av det nya systemet redan var i full
gång ledde till många problem. I februari
gavs instruktioner enligt vilka utvärderingen i detta skede
skulle göras både som helhetsbedömning och i
form av en poängsättning i enlighet med arbetsgivarens
förslag.
Utvärderingens slutgiltiga form skulle fastställas
vid en senare tidpunkt. Det att arbetsgivaren ensidigt tog upp
förhandlingsresultatet till ny behandling ledde till råddiga
och föränderliga anvisningar samt till att utvärderingen
måste genomföras
i all hast mitt under vårterminens mest arbetsdryga veckor.
De
enhetsvisa utvärderingarna har nu genomförts, och universitetens
utvärderingsgrupper skall slutföra sitt arbete till
och med början av maj. Därefter fattar universitetsarbetsgivarna
beslut gällande uppgifternas kravnivåer och den individuella
prestationen. Utvärderingsresultaten skall analyseras och
eventuellt normeras vid undervisningsministeriet. I början
av hösten kan vi invänta arbetsgivarens anbud gällande
kravnivåernas och de individuella prestationsnivåernas
pris räknat i euro. De slutgiltiga avtalsförhandlingarna
står
i tur under höstens lopp. Då skall man inte bara fastställa
lönernas storlek, utan också komma överens om
andra saker som nu är öppna, såsom till exempel
hur utvärderingen av lärarnas
individuella prestation skall ske. I detta sammanhang skall man
beakta de erfarenheter som inledandet av lönereformen under
vårens lopp har hunnit ge.
När förbunden förbereder
sig för höstens
förhandlingar är en av deras centrala uppgifter att
analysera det nya systemets inverkan på förhållandena
mellan lönerna samt att samla in och lyssna på universitetsanställdas
erfarenheter av hur systemet fungerar och vilka praktiska problem
det har gett upphov till. Att bygga upp ett nytt lönesystem är
en lång process
som inte kan leda till ett gott resultat utan de universitetsanställdas
och de fackliga organisationernas aktiva insats.
(painetun lehden s. 4) |