Rätt och rimligt i arbetstiden

Temat för detta nummer av Acatiimi är arbetstiden som kan behandlas ur lagstiftningens, tjänstekollektivavtalens och utbildningspolitikens synvinkel eller utifrån arbetstagarens trivsel på arbetsplatsen. Arbetstiden för den undervisande personalen vid universiteten regleras genom det preciserande tjänstekollektivavtalet om en årlig arbetstid på 1600 timmar, men till arbetstiden hör också många andra aspekter som är förbundna med universitetsarbetet som livsstil och arbetets betydelse för den undervisande personalen.

Avtalet om 1600 timmar är ett centralt redskap för intressebevakningen och det bör man hålla fast vid. Allt som har överenskommits om arbetstiden är fortfarande i kraft och det gäller att se till att ingen avvikande praxis eller lokal felaktig tolkning av avtalstexten blir gällande. Av och till förekommer avtalsbrott av typen försök att införa kontroll av lärarnas arbetstid, användning av koefficienter i beslut om undervisningsvolymen eller krav om att lärarna skall definiera tidpunkten för sin årliga semester. Allt detta är exempel på frågor varom antingen avtalats att de inte är i bruk eller att de inte är en del av tjänstekollektivavtalet eftersom de inte uttryckligen nämns i avtalstexten.

Enligt tjänstekollektivavtalstexten följs arbetstiden upp på basis av arbetsprestationer och arbetsresultat och inte på basis av tid eller tidsperioder. FOSU har denna vår till universiteten sänt en skrivelse om tolkningen av arbetstidsavtalet. Skrivelsen presenterades i senaste numret av Acatiimi. Universiteten bör nu se till att också institutionscheferna är informerade om innehållet i avtalet. Kontroll av arbetstiden ingår inte i den undervisande personalens avtal och lärarna omfattas inte av semesterlagen.

När de studerande inte är på plats eller när vi inte har andra tjänsteåligganden har vi vår fritid och vi är inte förpliktade att ange när vi skall ha semester. Under denna vår har vi kunnat konstatera att arbetsplanerna har blivit ett viktigt redskap när det gällt att definiera både arbetsuppgifternas kravnivå och den personliga arbetsprestationen. Arbetsplanen bör sammanställas kollektivavtalsenligt och i enlighet med föreskrifterna om samarbetsförfarande och den måste på ett realistiskt sätt återge tjänsteuppgifterna. Det är inte tillåtet att på ett konstgjort sätt och genom att använda koefficienter öka undervisningsvolymen så att den överskrider det gamla tjänstekollektivavtalets volymer för undervisningsskyldighet. Dessa övre gränser existerar fortfarande i bakgrunden som en skyddsklausul gentemot orimligt stora mängder undervisning. I avtalet står ingenting om att koefficienter kan användas vid beslut om undervisningsvolymen. Arbetsplanen är med andra ord inte längre något papper pro forma utan den används i bedömningen av den personliga prestationen. Bedömningen bör vara baserad på en arbetsvolym som omfattar 1600 timmar. Det är emellertid fara för att man för en god personlig arbetsprestation kräver en orimligt stor mängd arbetsprestationer som inte är möjliga att utföra inom ramen för 1600 timmar. Detta missförhållande bör fackförbunden hålla ett öga på och vid behov ingripa.

Fritiden är en motvikt till arbetstiden och det är typiskt för det akademiska arbetet att dessa två aspekter är svåra att hålla isär. Personalen förbinder sig att sköta sina arbetsuppgifter utan att räkna timmar. Detta leder till att övertidsarbete, vilket borde ersättas med extra arvode eller med fritid. Arbetet har blivit en livsstil som ger tillfredsställelse men som också kan leda till utmattning, ifall det inte kan varvas med rekreation och fritid. Fastän vi inte omfattas av semesterlagen har vi alla rätt till tillräcklig fritid under en längre tidsperiod under sommaren, när vi inte har arbetsuppgifter som är inskrivna i arbetsplanen. Året som gått har varit lika krävande som föregående läsår och vi alla har rätt att lösgöra oss från arbetsuppgifterna och under semestern samla krafter för inkommande läsår.

Jag önskar läsarna av Acatiimi en god sommar, vackra sommardagar och uppfriskande rekreation som var och en skaffar sig på sitt sätt, ur sina egna källor.

Tuula Hirvonen
ordförande
Universitetslektorernas förbund