Jan-Håkan Öberg

Dagens trälar

I början av juni fick jag ett brev från en av medlemmarna som fick mig att undra om vi är tillbaka i medeltiden. På den tiden fanns det ju inga arbets- eller kollektivavtal, inte att tala om socialskydd, pensioner eller motsvarande. Lägst ner på samhällsskalan stod trälarna, personer som berövades rätten att bestämma över sig själva och tvingades föra hårt arbete åt någon annan. Brevet hade en bifogad bilaga med chefens anvisningar till de anställda. Några plock ur anvisningarna:

“Det här är INTE ett rutinarbete från nio till fem, det här är mer! 40 timmars arbete per vecka är ett absolut minimum. 60 timmars arbete per vecka är det vi strävar efter. Du bör inte uppsöka läkarvård under arbetstid, det går att ordna på annat sätt. Jag rekommenderar också att du tar ut högst två veckor i semester.”

Jag blev bestört. Kan detta vara sant i dagens avtalssamhälle? Ett samhälle som baserar sig på enligt demokratiska principer ingångna avtal och lagar som borde gälla alla. Efter noggrann övervägning skickade jag brevet till en av juristerna på centralförvaltningen i hopp om att få hjälp därifrån. Juristen i fråga gick med på att skriva ett artigt brev till den berörda chefen. I brevet konstaterar juristen att hon väl förstår att ett teamarbete på högsta nivå kräver större engagemang, men att man trots det måste följa statens tjänstemanna- och arbetsavtal samt övriga lagar och föreskrifter. Det betyder bl.a. att arbetstiden per vecka är 36 timmar 15 minuter. Semesterbestämmelserna ger i allmänhet de anställda en semester på 30 dagar + en möjlig vinterförlängning på högst 6 dagar. Om en person inte är anställd utan arbetar t.ex. på stipendium kan man inte kräva närvaroplikt. Stipendiaten bestämmer själv om sin tidsanvändning.

Det gick några dagar i väntan på chefens reaktion. Och visst kom den. I stället för att skriva nya anvisningar som följer lagarna hade den berörda chefen ringt runt de anställda i strävan att få fast tjallaren. Förfarandet strider mot lagen om likabehandling, där det i 8 § (Förbud mot repressalier) sägs: “Ingen får missgynnas eller behandlas så att han eller hon drabbas av ogynnsamma följder därför att han eller hon har anfört klagomål eller vidtagit åtgärder för att trygga likabehandling.” Nu har sommaren gått, men processen är fortfarande under behandling. Jag hoppas dock att de anställda har tagit ut sina semestrar i sin helhet och att de har kunnat koppla av ordentligt.

Mot denna bakgrund förvånar jag mig inte över de dystra siffrorna gällande statistikcentralens senaste arbetstidsbarometer för universitetslärare. Enligt den jobbar vi i snitt ca 400 timmar övertid per år utan ersättning. Med tanke på våra löner betyder det att vi blir efter i timlönen t.o.m. grundskolelärare. Den nämnda barometern refererades på Helsingfors universitets hemsidor i stilen: “Så här duktiga lärare har vi.” Snälla kolleger, stå på er! Gå inte med på att sälja ert kunnande för en spottstyver. Var finns den akademiska friheten om vi låter behandla oss som trälar?

Jan-Håkan Öberg är huvudförtroendeman vid Helsingfors universitet och lektor.