Universiteten har svikit avtalen

I ekonomins och EU-garantiernas virvlar har den nya terminen inletts med allt osäkrare förväntningar. Om nedskärningsförslagen gällande universitetens finansiering förverkligas i budgeten, kan också möjligheterna att under följande förhandlingsrunda rätta till problem och brister i universitetens arbetsvillkorsavtal (TES) verka osäkra.

TES är ändå det som organisationerna vill uppnå, för personalen har en stark känsla av att universitetet har svikit, om nu inte personalen i sin helhet, så åtminstone förväntningarna på rättvist bemötande, samt brutit mot avtalets anda och bokstav.

Många av problemen i avtalet gäller inte pengar utan kunde lösas i och med att universitetens personalledning beslutar att följa avtalet såsom det är skrivet och som man tillsammans kring förhandlingsbordet har kommit överens om.

Vid vissa universitet verkar styrelseordföranden eller förvaltningsdirektören faktiskt begripa att universiteten bör följa arbetsvillkorsavtalet i sin helhet. Då detta inte är fallet överallt, behöver avtalet komplettering och precisering.

I undervisningsbetonade, dvs. lektorernas, universitetslektorernas och universitetslärarnas uppgifter har den bristande punkten i avtalet varit arbetstiden och det lönearv som blev kvar från det nya lönesystemet.

Efter universitetsreformen var utgångspunkten den att personalens anställningsvillkor skulle förbli oförändrade. Dock tolkas avtalet om arbetstiden ofta så att de i avtalet nämnda undervisningstimmarna utgör minimiantalet i stället för att vara det maximiantal lektioner som kan inrymmas i arbetsplanens 1 600 arbetstimmar.

Det förekommer t.o.m. sådana tolkningar att en lektor med 392 kontakttimmar om året nog hinner forska några hundra timmar därtill. Varje erfaren lärare, chef och beslutsfattare som är sin uppgift vuxen vet att detta inte är realistiskt om man sköter sin undervisning väl och ger studerandena så bra undervisning och handledning som möjligt, vilket dessa ju är berättigade till.

Ett tema i förhandlingarna är också problemen med att tillämpa lönesystemet samt statistiksamarbetet. Olika originella – och egensinniga – tolkningar av kravnivåernas kriterier leder till tvister som i sista hand löses i domstolen, vilket inte alls vore nödvändigt om avtalet tillämpades i samma anda under vilken det undertecknades.

Då kunde vi ha ett belönande och motiverande lönesystem såsom det i tiderna var tal om.

Statistiksamarbetet och förtroendemännens möjligheter att få information inför förhandlingar på lokalnivå måste förbättras ifall arbetsgivaren vill att avtalen ska innehålla potter som man kan förhandla om på lokalnivå. Om en äkta förhandling kan vi tala först när parterna är jämställda och har tillgång till samma information.

Sommarens goda nyhet kom från Nyslott där Östra Finlands universitet hade fattat det ansvarsfulla och konstruktiva beslutet att låta lärarutbildningen fortsätta. Vi önskar flera dylika beslut som stöder universitetens uppgift att ge både utbildning och bildning.

Tuula Hirvonen
Ordförande
Förbundet för undervisningssektorn vid universiteten YLL

• Artikkeli löytyy painetun lehden sivulta 4